Att be om hjälp när stoltheten står i vägen

Ibland är det inte själva ansökan som är svår. Blanketten går att fylla i, samtalet går att ringa. Det svåra är klumpen i magen innan, känslan av att man borde klara det här själv, att be om hjälp vore att erkänna ett nederlag. Många bär på den känslan, även de som verkligen behöver stödet. Om du känner igen dig är du långt ifrån ensam, och det här är inte ett tecken på att något är fel med dig. Här pratar vi om varför det kan kännas så skamfyllt att söka stöd, och varför det inte är ett misslyckande att göra det.

Hur skammen känns

Skam över att be om hjälp tar sig många uttryck, och den är inte alltid lätt att sätta ord på. Kanske känner du igen något av det här:

• en tanke om att du borde klara dig själv, att andra gör det
• en oro för att bli sedd som lat, svag eller misslyckad
• en känsla av att andra behöver hjälpen mer, att du inte är “illa nog”
• att du skjuter upp att söka stöd trots att du behöver det
• att du tonar ner hur det faktiskt är, även för dig själv

Det är vanligt att skammen känns starkast just kring sådant som rör pengar, boende eller att inte få vardagen att gå ihop. Det är områden där många bär på en idé om att vuxenhet betyder att klara allt på egen hand. Men den idén stämmer dåligt med hur livet faktiskt fungerar.

Varför det känns som ett nederlag

Att be om hjälp kan väcka skam av flera skäl, och det hjälper ofta att förstå var känslan kommer ifrån snarare än att bara försöka trycka bort den.

En del handlar om kulturen. Vi lever i ett samhälle som ofta hyllar självständighet och att “stå på egna ben”, och där svårigheter lätt framställs som personliga misslyckanden snarare än som något som drabbar människor av många olika skäl. Då blir det lätt att vända kritiken inåt.

En del handlar om tidigare erfarenheter. Har du blivit avvisad, ifrågasatt eller illa bemött när du bett om hjälp förr, sätter sig det i kroppen. Då kan blotta tanken på att söka stöd igen väcka samma obehag, även när situationen är en annan.

Och en del handlar om att skam i sig är en isolerande känsla. Den får oss att vilja dra oss undan och dölja, precis tvärtemot det som faktiskt skulle hjälpa. Det är inte konstigt att det känns tungt, men det betyder inte att känslan har rätt.

Varför det inte är ett misslyckande

Här är en annan sätt att se på det. De stödsystem som finns, socialtjänsten, bidrag, rådgivning, stödlinjer, finns för att de behövs, och för att människor ibland inte kan lösa allt själva. Att använda dem är inte att fuska eller att ta något du inte förtjänar. Det är att använda något som finns just för stunder som den du är i.

Att be om hjälp kräver dessutom ofta mer styrka än att låta bli. Det är lätt att hålla masken och fortsätta kämpa i tystnad. Att säga “jag klarar inte det här just nu” är att vara ärlig, både mot andra och mot sig själv, och ärlighet är inte svaghet. Många som tagit steget beskriver efteråt en lättnad, inte en förlust, just för att de slutade bära allt ensamma.

Det kan också hjälpa att vända på perspektivet. Om en vän eller någon du tycker om var i din situation, skulle du då tänka att de misslyckats genom att söka stöd? Förmodligen inte. Du skulle förmodligen tycka att de gjorde något klokt och modigt. Du förtjänar samma mildhet.

Vad du kan göra

Du behöver inte göra dig av med skammen innan du söker hjälp. De flesta gör det medan känslan finns kvar, lite i taget. Här är några sätt att börja i din egen takt.

Ta ett litet steg. Du behöver inte lösa allt i dag. Att läsa en artikel, skriva ner en fråga eller boka ett samtal räcker som en början.

Berätta för någon du litar på. Att säga det högt till en enda person, en vän, en anhörig, tar ofta udden av skammen. Den lever starkast i tystnad.

Skilj på känslan och fakta. Att det känns som ett nederlag betyder inte att det är ett. Känslor är verkliga, men de är inte alltid sanna.

Ta hjälp att ta hjälp. Känns myndighetskontakten övermäktig finns det de som kan följa med eller vägleda, till exempel kommunens budget- och skuldrådgivning eller en stödorganisation.

Var snäll mot dig själv på vägen. Prata med dig själv som du skulle prata med någon du bryr dig om. Om det känns för tungt kan du ringa 1177 för att få råd om var du kan vända dig.

Vanliga frågor

Är det inte bättre att klara sig själv?

Att klara saker själv kan kännas bra, men ingen klarar allt ensam, och det är heller inte meningen. Att be om hjälp i rätt läge är ofta det som gör att du snabbare kommer tillbaka till att kunna stå på egna ben igen. Det ena utesluter inte det andra.

Tänk om jag inte är illa nog?

Det är en vanlig tanke, men du behöver inte ha nått en viss botten för att förtjäna stöd. Hjälpen finns även för den som “bara” har det tungt. Att jämföra sin situation med andras leder oftast bara till att man väntar för länge.

Skäms inte alla andra också inför soc?

Många gör det, även om det sällan syns. De som arbetar med stöd möter dagligen människor som känner precis som du. Du är inte ovanlig, och du blir inte dömd för att du söker det du har rätt till.

Hur blir jag av med skammen?

Du behöver inte bli av med den först. Skam brukar minska när den möts med öppenhet i stället för tystnad, och när du gör det du var rädd för ändå och märker att världen inte rasar. Den lättar oftare i efterhand än i förväg.

Stoltheten som står i vägen är begriplig, men den vill ofta ditt sämsta i din mest sårbara stund. Att be om hjälp är inte att ge upp, det är att ta hand om sig själv på ett av de modigaste sätt som finns. Du behöver inte ha övervunnit skammen för att ta första steget, och du behöver inte ta det ensam. Att du läst ända hit är redan en början.