Barn och unga
Barn och unga

När det är jobbigt hemma – och varför det inte är ditt fel

Bråk, oro eller en vuxen som mår dåligt kan göra dig rädd eller ledsen. Här om varför ansvaret aldrig är ditt, och var du kan få hjälp.

Vid akut fara, ring 112. För vårdråd, ring 1177. Behöver du någon att prata med kan du dygnet runt ringa, chatta eller mejla Bris på 116 111. Mår du riktigt dåligt finns Mind Självmordslinjen på 90101.

Hemma ska vara den plats där man får vara trygg och bara vara sig själv. Men för en del är hemmet i stället det som tynger mest. Det kan vara vuxna som bråkar eller skriker, en förälder som mår psykiskt dåligt, dricker för mycket eller använder droger, eller en stämning som gör att man hela tiden går på tå och inte vet vad som väntar. Om det är så hemma hos dig vill vi säga det allra viktigaste först, och be dig läsa det långsamt: det är inte ditt fel, och det är inte ditt ansvar att laga. Du har rätt att må bra och få hjälp, även om de vuxna omkring dig inte mår bra. Här går vi igenom varför ansvaret aldrig ligger på dig, och var du kan få stöd.

När hemmet inte känns tryggt

Det kan se ut på många sätt när det är jobbigt hemma, och allt räknas, även det som inte syns utåt eller som du tror att du borde klara av:

  • vuxna som bråkar, skriker eller är arga ofta
  • en förälder som är ledsen, orkeslös eller mår psykiskt dåligt
  • en vuxen som dricker för mycket eller använder droger
  • att du tar ett stort ansvar hemma, för syskon eller för en vuxen, som känns för tungt
  • att du är rädd, spänd eller vaksam hemma, och aldrig riktigt kan slappna av
  • att någon hemma hotar, skrämmer eller gör dig eller någon annan illa

Den sista är viktig och vill vi säga något tydligt om: om någon hemma slår, hotar eller skadar dig, eller någon annan i familjen, så är det aldrig okej, och det är aldrig ditt fel. Då behöver en vuxen utanför hemmet få veta, så att du kan bli trygg. Är det akut just nu, ring 112.

Varför det inte är ditt fel

Barn och unga som har det jobbigt hemma bär ofta på en tung och orättvis känsla: att det på något sätt är deras fel, eller att de borde kunna fixa det. Kanske tänker du att om du bara skötte dig bättre, var mindre i vägen, eller tog mer ansvar, så skulle det bli bra. Det är värt att säga rakt ut: så är det inte.

Hur vuxna mår, hur de beter sig, om de bråkar, dricker eller inte orkar, är de vuxnas ansvar, aldrig barnets. Du har inte orsakat det, och du kan inte heller laga det genom att vara duktig nog. Det är inte din uppgift. Din uppgift är att få vara barn eller ung, och att få må bra. När en vuxen inte klarar det de ska, är det andra vuxna och samhället som ska kliva in, inte du.

Och även om du älskar dem som har det svårt, och vill skydda dem, så får du må dåligt över hur du har det. De känslorna, oro, ilska, sorg, skam, är helt begripliga, och de gör dig inte till en dålig eller otacksam person.

Du får prata om det, även om det känns hemligt

Det som är jobbigt hemma blir ofta något man lär sig att inte prata om. Kanske finns en oskriven regel att det som händer hemma stannar hemma, eller är du rädd för vad som händer om du berättar. Den rädslan är begriplig, men hemligheten är tung att bära, och du har rätt att få släppa den.

Att berätta för en trygg vuxen utanför hemmet är inte att svika din familj. Det är att be om hjälp, för dig och ofta för dem också. En vuxen som får veta kan hjälpa till att göra saker bättre, och hjälpen handlar nästan alltid om stöd till hela familjen, inte om att straffa någon. Du behöver inte bära det ensamt, och du behöver inte vänta tills det blir “tillräckligt allvarligt”.

Var du kan få hjälp

Det finns många som kan lyssna och hjälpa, och flera av dem är vana vid precis det du går igenom.

Börja gärna med en trygg vuxen utanför hemmet: en lärare, en skolkurator eller skolsköterska, en tränare, en kompis förälder, eller en annan släkting du litar på. Säg hur du har det. Du behöver inte ha alla ord, det räcker att börja.

Det finns också ställen att höra av sig till, dygnet runt och anonymt om du vill:

  • Bris (116 111) – ring, chatta eller mejla, gratis och anonymt om du är under 18. De är vana att prata om det jobbiga hemma.
  • Maskrosbarn – finns särskilt för dig som har en förälder som mår psykiskt dåligt, har ett missbruk eller utsätter dig för våld.
  • Trygga Barnen – stöttar unga upp till 25 år som har en närstående som dricker, tar droger eller mår psykiskt dåligt.
  • en ungdomsmottagning – prata med en kurator om hur du mår.
  • UMO (umo.se) – information och stöd för dig mellan 13 och 25.
  • är du kille kan du också chatta på Killar.se.

Det finns också något som heter socialtjänsten, som finns i varje kommun och vars uppgift är att hjälpa barn, unga och familjer som har det svårt. Det är vanligt att vara rädd för dem, men deras mål är först och främst att ge familjen stöd så att barn kan ha det tryggt, oftast genom hjälp och samtal, inte genom att skilja folk åt. Du, eller en vuxen du litar på, kan kontakta dem för råd. Webbplatsen Koll på soc förklarar enkelt vad de gör.

Och om allt känns för tungt: om du blir så ledsen eller orolig att tankarna blir mörka, eller att du känner att du inte vill finnas till, vänta inte och bär det inte själv. Säg det direkt till en vuxen du litar på, eller ring Bris på 116 111 eller Mind Självmordslinjen på 90101. Du förtjänar hjälp, precis som du är.

Vanliga frågor

Är det fel av mig att berätta om hur vi har det hemma?

Nej. Att berätta är inte att skvallra eller svika din familj, det är att be om hjälp som du har rätt till. Hjälpen handlar nästan alltid om stöd till hela familjen, inte om att straffa någon. Du behöver inte bära det jobbiga ensamt eller hemligt.

Tänk om jag blir omhändertagen om jag berättar?

Det är en vanlig och begriplig rädsla, men det vanligaste är att familjen får stöd och hjälp medan ni bor kvar tillsammans. Socialtjänstens mål är först och främst att hjälpa, inte att skilja familjer åt, och det görs nästan alltid i samarbete med er.

Är det mitt jobb att ta hand om min förälder eller mina syskon?

Nej. Det är fint att du bryr dig, men ansvaret för hur vuxna mår och för att familjen fungerar ligger hos vuxna, inte hos dig. Tar du ett ansvar som känns för tungt har du rätt att få avlastning och stöd.

Vad gör jag om jag är rädd att det ska hända något allvarligt?

Lita på din känsla och säg det till en vuxen du litar på så snart du kan. Är det akut, eller om någon kan komma till skada, ring 112. Du kan också alltid ringa Bris för att prata igenom det och få hjälp att veta vad du ska göra.

Att ha det jobbigt hemma är en av de tyngsta sakerna en ung människa kan bära, inte minst för att hemmet ska vara just det trygga. Men hur de vuxna omkring dig mår och beter sig är aldrig ditt fel, och aldrig ditt ansvar att laga. Du har rätt att må bra ändå, och du har rätt att få hjälp. Det finns vuxna vars hela jobb är att finnas för barn och unga som har det svårt hemma, och de dömer dig inte. Det första steget är att låta någon få veta. Säg det till en vuxen du litar på, eller hör av dig till Bris. Du är inte ensam, det är inte ditt fel, och du förtjänar att vara trygg.

Källor

  1. 1177. (2024). När någon nära dig har ett missbruk. 1177 Vårdguiden. https://www.1177.se/liv--halsa/psykisk-halsa/nar-nagot-hander-i-familjen/for-dig-som-har-en-narstaende-med-problem/nar-nagon-nara-dig-har-ett-missbruk/
  2. Socialstyrelsen. (2025). Socialtjänsten hjälper barn och familjer. Socialstyrelsen. https://www.socialstyrelsen.se/om-socialtjansten/socialtjansten-hjalper-barn-och-familjer/
  3. Bris. (2024). Så funkar en orosanmälan. Bris. https://www.bris.se/for-vuxna/bris-guidar/sa-funkar-en-orosanmalan/
  4. Maskrosbarn. (2026). För dig som har en förälder som mår dåligt. Maskrosbarn. https://maskrosbarn.org/
  5. 1177. (2024). Att söka stöd och hjälp. 1177 Vårdguiden. https://www.1177.se/liv--halsa/psykisk-halsa/att-soka-stod-och-hjalp/
  6. UMO. (2025). Sök stöd och hjälp. UMO – Ungdomsmottagningen på nätet. https://www.umo.se/att-ta-hjalp/sok-stod-och-hjalp/