Klimakteriet och psyket – ångesten ingen varnade dig för

Du visste kanske att värmevallningar och svettningar hörde till. Men ingen sa något om ångesten som kommer från ingenstans, om nedstämdheten som lägger sig som en filt, om irritationen och oron och känslan av att inte längre känna igen dig själv. För många kvinnor är det just det psykiska som är det svåraste med övergångsåren, och samtidigt det som man minst av allt var förberedd på. Du kanske till och med har undrat om det är något fel på dig, eller om du håller på att bli en annan människa. Om du känner igen dig vill vi säga något direkt: det du upplever kan höra ihop med klimakteriet, det är vanligt, och det går att få hjälp. Här tittar vi lugnt på hur övergångsåren påverkar måendet, varför det så ofta missas, och vad du kan göra.

Hur det kan visa sig

Klimakteriet är perioden då äggstockarnas hormonproduktion gradvis minskar och mensen så småningom upphör. Det börjar för de flesta någon gång i 45–55-årsåldern och kan pågå i allt från ett par år till över tio. Vi pratar ofta om de kroppsliga besvären, men de psykiska är minst lika vanliga. De kan visa sig som:

• nedstämdhet eller en tyngd som inte riktigt vill lyfta
• ångest, oro eller en plötslig stresskänslighet du inte känner igen
• irritabilitet, humörsvängningar och nära till gråt
• en känsla av att allt blir övermäktigt
• koncentrationssvårigheter, minnesglapp och mental trötthet
• sämre sömn, ibland kopplad till nattliga vallningar och svettningar
• minskat självförtroende och en känsla av att inte vara dig själv

Många beskriver det som att symtomen handlar mer om livet än om underlivet. Det är inte ovanligt att de psykiska besvären kommer först, innan mensen ens hunnit bli oregelbunden, vilket gör dem extra svåra att koppla till klimakteriet.

Varför kroppen och måendet reagerar

Det här handlar inte om att du plötsligt inte tål livet, utan om kemi. Under klimakteriet sjunker nivåerna av könshormonerna östrogen och progesteron, och de hormonerna gör mer än att styra mensen. Östrogen är kopplat till hjärnans signalsubstanser, särskilt serotonin och dopamin, som har stor betydelse för humör och välbefinnande. När hormonnivåerna svänger och faller påverkas den balansen, och för många blir följden nedstämdhet, oro och en kortare stubin.

Sömnen spelar också in. Vallningar och svettningar nattetid bryter sömnen, och dålig sömn drar i sin tur ner måendet och ökar känsligheten för stress. Det blir lätt en spiral där det fysiska och det psykiska förstärker varandra.

En viktig sak att veta är att risken för nedstämdhet är som störst under perimenopausen, alltså tiden runt och strax före den sista mensen, när hormonsvängningarna är som kraftigast. För många lättar det psykiska sedan när kroppen väl ställt om och man kommit längre in i klimakteriet. Har du tidigare i livet haft perioder av depression eller ångest är du extra känslig under den här övergången, vilket är värt att känna till så att du kan vara uppmärksam och söka hjälp i tid.

Varför det så ofta missas

En del av det som gör de här åren tunga är att kopplingen till klimakteriet ofta inte görs, varken av omgivningen eller av en själv. Eftersom besvären liknar vanlig livsstress, och eftersom de kan dyka upp innan mensen förändrats, är det lätt att tolka dem som att man helt enkelt har för mycket på sitt bord, eller att man utvecklat en depression utan förklaring. Du kanske får höra att det “går över”, eller avfärdar det själv.

Klimakteriets psykiska sida har också länge fått förvånansvärt lite uppmärksamhet, trots att den drabbar så många. Det betyder att en del kvinnor går länge utan att förstå vad som händer, och utan att få veta att det finns hjälp. Att känna till sambandet är därför i sig en lättnad för många: det du upplever är inte ett personligt sammanbrott, utan en igenkännbar del av en kroppslig övergång.

Tecken på att det är värt att söka stöd

Lättare svängningar i humöret hör övergångsåren till och behöver sällan behandlas. Men det kan vara värt att söka hjälp om du känner igen dig i något av det här:

• nedstämdheten eller oron hänger med under flera veckor och vill inte lätta
• besvären påverkar ditt arbete, dina relationer eller din vardag
• du sover dåligt natt efter natt och orken tar slut
• du har dragit dig undan från sådant och människor du brukade tycka om
• du känner igen en tidigare depression eller ångest som är på väg tillbaka
• du dämpar måendet med alkohol eller annat för att stå ut

Om nedstämdheten blir djup och inte släpper, eller om livet börjar kännas meningslöst, ska du inte vänta. Då förtjänar du att prata med någon om det, och att få stöd.

Vad du kan göra

Det första steget är att ta dina besvär på allvar och söka hjälp, och det räcker att börja där. Vänd dig till en vårdcentral eller en gynekolog- eller barnmorskemottagning och beskriv både de kroppsliga och de psykiska besvären, och hur de hänger ihop tidsmässigt. Berätta hela bilden, även det som känns svårt att sätta ord på, eftersom det är helheten som hjälper vården att förstå vad som pågår.

Det finns hjälp som fungerar. Vid besvär som påverkar livskvaliteten kan menopausal hormonbehandling, MHT, lindra både de fysiska och de psykiska symtomen, och vården gör då alltid en individuell nytta-riskbedömning tillsammans med dig. Forskningen pekar på att östrogen kan ha en viss dämpande effekt på nedstämdhet just i perimenopausen, även om hormoner inte är en universallösning, och vid en egentlig depression behövs ofta annan behandling. KBT har god effekt mot både ångest och nedstämdhet, och vissa antidepressiva läkemedel används både mot psykiska besvär och mot vallningar. Också vardagsnära saker som regelbunden fysisk aktivitet, återhämtning och sömn gör verklig skillnad för många. Exakt vad som passar dig kommer du fram till tillsammans med vården.

Vill du bara prata eller få råd om vart du ska vända dig kan du ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Du behöver inte veta säkert om det “är” klimakteriet eller något annat. Det räcker att det känns tungt.

Vanliga frågor

Är det normalt att må psykiskt dåligt i klimakteriet?

Ja, det är vanligt. De hormonella förändringarna påverkar hjärnans signalsubstanser, och nedstämdhet, ångest och oro hör till de vanligaste besvären under övergångsåren. Att du mår så här betyder inte att något är fel med dig som person.

Hur vet jag om det är klimakteriet eller en depression?

Det kan vara svårt att skilja på, eftersom besvären liknar varandra och ibland överlappar. Vården kan hjälpa dig att reda ut det, bland annat genom att se hur besvären hänger ihop med din cykel och dina övriga symtom. Det är inget du behöver avgöra på egen hand.

Hjälper hormonbehandling mot det psykiska?

För många lindrar hormonbehandling både fysiska och psykiska besvär, särskilt i perimenopausen. Men det är ingen garanti och ingen universallösning, och vid en egentlig depression behövs oftast annan behandling. Vad som passar dig avgör du tillsammans med vården efter en individuell bedömning.

Går besvären över av sig själv?

För många lättar de psykiska besvären när kroppen väl ställt om och man kommit längre in i klimakteriet. Men du behöver inte stå ut och vänta ut det om det tynger dig. Det finns hjälp att få under tiden.

Klimakteriets psykiska sida kan komma som en överraskning, just för att så få pratar om den. Men ångesten, nedstämdheten och oron du kanske känner är inte tecken på att du tappat greppet, utan på en kroppslig övergång som påverkar hela dig. Du behöver inte förstå exakt vad som händer för att söka hjälp, och du behöver inte bita ihop tills det går över av sig självt. Att berätta för vården hur du faktiskt mår är ett litet men verkligt första steg, och det finns fler steg att ta i din egen takt. Du är inte ensam i det här.