Depression som ilska – när måendet visar sig som kort stubin

Det tar emot vid minsta motstånd nuförtiden. Kön i affären, en bil som kör för sakta, en fråga hemma som kommer vid fel tillfälle. Du fräser till, drar dig undan, eller känner hur en het irritation ligger och pyr precis under ytan hela dagarna. Kanske tänker du att du bara är stressad, eller att folk omkring dig har blivit jobbigare. Men ibland är den korta stubinen inte hela bilden. För en del, och särskilt för många män, visar sig nedstämdhet inte som sorg och tårar utan som irritation och ilska. Den här texten handlar om hur depression kan gömma sig bakom en kort stubin, varför det blir så, och vad du kan göra.

När depression inte ser ut som sorg

De flesta tänker sig depression som gråt, tomhet och en orkeslöshet som syns. Men depression kan ta sig många uttryck, och hos en del märks den mest på humöret åt det taggiga hållet. 1177 räknar irritation och ilska bland de vanliga tecknen, vid sidan av nedstämdhet och brist på ork. Problemet är att just de uttrycken sällan kopplas ihop med att må psykiskt dåligt, varken av omgivningen eller av en själv.

Det kan visa sig så här:

• du blir lättare irriterad än du brukar, på sådant som annars inte hade berört dig
• du har kortare stubin hemma, på jobbet eller i trafiken
• du känner dig rastlös och spänd, som om något ligger och skaver
• du drar dig undan, blir tyst eller går därifrån i stället för att prata
• du dövar med jobb, träning, alkohol eller skärmar för att slippa känna efter

Att känna igen sig i det här betyder inte att du har en diagnos. Men om irritationen håller i sig, tar plats och inte riktigt vill ge med sig, kan den vara värd att lyssna på. Den kan vara ett mående som söker en väg ut.

Varför ilskan kan bli en mask

Det finns ingen enkel förklaring, men ett par mönster återkommer. Många män har vuxit upp med att ilska är en känsla som får synas, medan ledsenhet, rädsla och uppgivenhet inte riktigt hör hemma. När det då gör ont inombords letar sig smärtan ut genom den dörr som står öppen – och den dörren är ofta irritation. Ilskan blir ett språk för något som egentligen handlar om tyngd och uppgivenhet.

Till det kommer att symtomen faktiskt kan se olika ut. Många män känner inte igen sig i de klassiska beskrivningarna av depression, som att gråta mycket eller tappa glädjen, och tolkar därför inte sitt eget mående som nedstämdhet. I stället märks det på sömnen, orken, kroppen eller humöret. Och eftersom bilden inte stämmer med vad man tror att depression “ska” vara, skjuts tanken på att söka hjälp åt sidan.

Det här märks också i hur män söker vård. I en avhandling från Sahlgrenska akademin uppgav fyra av tio män med depressionssymtom att de inte tyckte sig behöva vård, jämfört med drygt två av tio kvinnor. Och även bland dem som kände ett behov avstod fler män än kvinnor från att söka. Inget av det här är ett karaktärsfel. Det är mönster och föreställningar du fått med dig, inte ett tecken på att något är fel med dig som person.

Tecken på att det kan vara mer än en dålig dag

Alla har korta stubiner ibland, och de flesta perioder av irritation går över. Men det kan vara värt att se närmare på om du känner igen dig i flera av de här sakerna, och om de hållit i sig ett tag:

• irritationen finns där nästan hela tiden, inte bara vid enstaka tillfällen
• sömnen, aptiten eller orken har förändrats
• du har tappat lust och intresse för sådant du brukade tycka om
• du drar dig undan människor du tycker om
• du dricker mer eller tar större risker för att stå ut
• tankarna har börjat bli mörka, kanske om att det vore skönt att slippa

Det sista är viktigt att våga säga högt. När måendet blir riktigt tungt och allt känns hopplöst behöver du inte bära det ensam, och du behöver inte vänta tills det blir akut. Män är kraftigt överrepresenterade i självmordsstatistiken – omkring sju av tio självmord i Sverige begås av män – och en del av förklaringen är just tystnaden, att färre söker hjälp och sätter ord på det i tid. Det är inte sagt för att skrämma, utan för att tystnaden är det farliga, inte du. Om de mörka tankarna kommer kan du ringa eller chatta anonymt med Mind Självmordslinjen på 90101, dygnet runt. Är läget akut, ring 112.

Vad du kan göra

Du behöver inte ha alla svar, och du behöver inte kunna förklara exakt vad som är fel. Det räcker att börja någonstans, i din egen takt.

Lägg märke till mönstret. Nästa gång stubinen är kort, prova att stanna upp och fråga dig själv vad som finns under irritationen. Är du trött, tom, orolig, ledsen? Att sätta ord på det inför dig själv är ofta första steget.

Berätta för någon. Du behöver inte säga allt på en gång. En enda mening till en partner, en vän eller en kollega – “jag har inte mått bra på sistone” – kan öppna en dörr. De flesta blir inte belastade, utan glada över förtroendet.

Sök vård. En vårdcentral är det vanligaste första steget, och där kan du få hjälp att förstå vad som händer och vad som kan hjälpa. Vill du bara få råd om vart du ska vända dig kan du ringa 1177. Depression går att behandla, bland annat med samtalsterapi som KBT, som även finns som internetbehandling via 1177. Du behöver inte vara säker på att det “är” en depression för att söka. Att det känns tungt räcker.

Vanliga frågor

Kan man vara deprimerad utan att känna sig ledsen?

Ja. Depression visar sig på olika sätt, och för en del märks den mer som irritation, rastlöshet, trötthet eller kroppsliga besvär än som sorg. Att du inte gråter eller känner dig nedstämd på det sätt man “ska” betyder inte att allt står rätt till.

Är det inte bara stress eller att jag är en lättirriterad person?

Det kan vara stress, och irritation hör livet till. Men om den korta stubinen håller i sig över tid, och kommer tillsammans med sämre sömn, ork eller lust, kan det vara värt att se närmare på. Du förlorar inget på att fråga, och kan vinna mycket.

Borde jag inte kunna rycka upp mig själv?

Depression är inte en fråga om viljestyrka, och att bli deprimerad betyder inte att du är svag. Det är ett tillstånd som du kan behöva hjälp att ta dig ur, precis som annan ohälsa. Att söka stöd är ett klokt steg, inte ett nederlag.

Hur tar jag upp det utan att det känns pinsamt?

Du behöver inga stora ord. Det räcker att säga rakt ut att du inte mått bra på sistone och att du vill prata med någon. På en vårdcentral är de vana vid precis det, och du behöver inte ha allt klart för dig innan du hör av dig.

Den korta stubinen är lätt att skämmas för, och lätt att avfärda som något man bara är. Men ibland är den ett sätt för måendet att höras när orden inte räcker till. Du behöver inte vänta tills det blir ohållbart, och du behöver inte förstå allt först. Att lägga märke till mönstret, att säga en mening till någon, att ringa en vårdcentral – det räcker som början. Och du får ta det i din egen takt.