Dina rättigheter i psykiatrin – utredning, behandling och bemötande

Psykisk ohälsa ska behandlas på samma villkor som fysisk. I lagtexten är det självklart. I praktiken är väntetiderna långa, och många upplever att de får kämpa för både utredning och behandling.

Att veta vad du har rätt till gör inte köerna kortare. Men det gör skillnad när du behöver be om något, säga ifrån eller gå vidare.

Att söka vård

Vårdgarantin gäller även psykiatrin. Den sätter fyra tidsgränser:

• Kontakt med primärvården samma dag som du söker
• Medicinsk bedömning av läkare eller annan legitimerad personal inom högst tre dagar
• Besök i specialiserad vård inom 90 dagar, om mottagningen bedömer att du behöver det
• Behandling inom 90 dagar från att beslutet om behandling fattades

Hålls inte tidsgränserna ska regionen erbjuda dig vård hos en annan vårdgivare, i din egen eller i en annan region, utan extra kostnad för dig. Du kan också byta vårdcentral.

Det sker sällan automatiskt. Du behöver ofta påtala att garantin överskridits och uttryckligen be om hjälp att hitta ett alternativ.

Vägar in. Vårdcentralen är ofta första steget och kan erbjuda bedömning, samtalsstöd och läkemedel vid lindrig till måttlig ohälsa. Många har psykolog eller kurator. Krävs specialistvård skrivs remiss till psykiatrin.

I många regioner kan du söka direkt till psykiatrisk öppenvårdsmottagning utan remiss. Vid akut psykisk kris finns psykiatrisk akutmottagning, dygnet runt.

Du får välja. Du har rätt att välja och byta vårdcentral när du vill, och att söka öppen specialistvård i hela landet. Det gäller dock inte slutenvård – behöver du läggas in är det normalt närmaste avdelning som tar emot.

Utredning

En psykiatrisk utredning ska kartlägga dina symtom, din historik och din livssituation. Den kan omfatta samtal med läkare och psykolog, skattningsformulär, psykologiska tester, kroppslig undersökning och prover för att utesluta fysiska orsaker.

Hur omfattande den blir beror på besvären. Neuropsykiatriska utredningar är oftast de mest omfattande – och de med längst köer.

Du har rätt att veta vad utredningen går ut på, vilka moment den innehåller och ungefär hur lång tid den tar. Du har rätt att få veta resultatet: vilken bedömning som gjorts och vilken diagnos som eventuellt ställts.

Förstår du inte informationen har du rätt att be om förtydligande. Personalen ska anpassa sig efter dina förutsättningar och försäkra sig om att du förstått – det är deras ansvar, inte ditt.

Ny medicinsk bedömning. Här är det värt att skilja på vad du har rätt till och vad du alltid kan be om.

Den lagstadgade rätten till en ny medicinsk bedömning gäller vid livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada. Då kan du få en annan läkares bedömning, inom eller utanför din egen region, och regionen betalar både bedömningen, en eventuell behandling och resan.

Är ditt tillstånd inte så allvarligt finns ingen sådan ovillkorlig rätt — men du kan alltid fråga. Många mottagningar ordnar det ändå, och du kan söka öppen specialistvård i en annan region på egen hand. Att vilja ha en andra bedömning betyder inte att du är missnöjd; det kan lika gärna handla om att känna dig trygg med beslutet.

Behandling och delaktighet

Vården ska anpassas efter dig. Det finns ingen behandling som passar alla. Du har rätt till något som utgår från din situation, dina symtom och dina mål.

Du har rätt att få veta vilka alternativ som finns, vad de innebär, vilken effekt som kan förväntas och vilka biverkningar som kan uppstå.

Du har rätt att påverka. Dina önskemål ska beaktas, och finns flera möjliga behandlingar ska du så långt det går få välja mellan dem.

Delaktighet betyder inte att du ensam bestämmer. Vårdpersonalen har medicinskt ansvar för att vården är säker. Men din röst ska väga tungt, och håller du inte med har du rätt att säga det och diskutera alternativ.

Du har rätt att tacka nej. I frivillig vård kan du avstå från läkemedel, terapi eller inläggning även om personalen anser att det vore bättre för dig. De får informera dig om konsekvenserna, men beslutet är ditt.

Undantaget är psykiatrisk tvångsvård, som har egna regler – de går vi igenom i Tvångsvård – vad LPT och LVM faktiskt innebär.

Vårdplan och samordning. Har du omfattande vårdbehov har du rätt till en vårdplan som beskriver vilken vård du ska få, vilka mål som finns och hur den ska följas upp. Den ska tas fram tillsammans med dig.

Behöver du insatser från både vården och socialtjänsten har du rätt till en samordnad individuell plan (SIP). Den klargör vem som gör vad – och är det närmaste som finns till ett skydd mot att falla mellan stolarna.

Bemötande

Respekt är inte en bonus. Du har rätt att bli bemött med värdighet oavsett hur du mår eller vilken diagnos du har. Nedlåtande attityder, ifrågasättande av dina upplevelser och bristande empati är inte något du behöver acceptera för att få vård.

Integritet. Du har rätt till avskildhet vid samtal och undersökningar. På en avdelning kan integriteten vara mer begränsad av praktiska skäl, men begränsningarna ska vara så små som möjligt och du har rätt att få veta varför de görs.

Språk. Förstår du inte svenska har du rätt till tolk, som ska vara professionell och opartisk. Fungerar kommunikationen inte kan du be om en annan tolk. Har du en funktionsnedsättning som påverkar kommunikationen ska vården anpassas efter det.

Om du inte får det du har rätt till

Börja hos vårdgivaren. Ta upp det med din behandlare eller med en chef på mottagningen. Beskriv vad som brister och vad du önskar. Mycket löser sig här.

Patientnämnden i din region är opartisk och kan hjälpa dig framföra klagomål, få svar och komma i kontakt med rätt personer. De kan också svara på frågor om dina rättigheter.

IVO granskar om vården följt lagar och föreskrifter, och används vid allvarligare händelser.

Patientskadeersättning kan bli aktuellt om du skadats i samband med vård.

DO om du anser att du diskriminerats, exempelvis på grund av en psykisk diagnos.

Mer om hur du går tillväga finns i Att klaga när systemet sviktar.

Var du kan få stöd

Patientnämnden i din region svarar på frågor om dina rättigheter och kan stötta dig i kontakten med vården.

Patientorganisationer som RSMH, Ångestförbundet och Hjärnkoll erbjuder information, stöd och gemenskap med andra som varit i samma situation.

Vårdas du med tvång har du rätt till en stödperson och till ett offentligt biträde.

Psykisk ohälsa gör dig inte till en patient med färre rättigheter. Får du inte det du har rätt till finns det vägar att gå.

Vanliga frågor

Hur lång tid får jag vänta på en neuropsykiatrisk utredning?

Vårdgarantins gränser gäller formellt, men i praktiken är köerna ofta betydligt längre. Överskrids garantin har du rätt att få hjälp att hitta en annan vårdgivare – be uttryckligen om det.

Kan jag byta behandlare om det inte fungerar?

Du kan alltid be om det, och det är ett rimligt önskemål. Det finns ingen ovillkorlig rätt till en viss person, men mottagningen bör försöka lösa det.

Måste jag ha en diagnos för att få behandling?

Nej. Behandling ges utifrån behov. En diagnos kan behövas för vissa insatser, för läkemedel och för intyg, men inte för att få hjälp.

Vad gör jag om jag blir nekad remiss?

Be om skälet skriftligt, och be om en ny bedömning. Du kan också söka vård hos en annan vårdgivare, eller vända dig till patientnämnden.