När hjälpen inte hjälpte förra gången – ge inte upp om stöd

Att samla mod och söka hjälp är stort. Att sedan bli avvisad, ifrågasatt eller mött av någon som inte verkade förstå, kan vara förödande. Många bär med sig en sådan erfarenhet: en gång vågade jag, och det blev sämre, inte bättre. Och då är det fullt mänskligt att dra slutsatsen att hjälp inte är något för en, och att aldrig försöka igen. Den här texten är för dig som har den erfarenheten. Den vill säga två saker: att ett dåligt bemötande var verkligt och inte ditt fel, och att det ändå är värt att försöka igen, för rätt stöd finns och du har rätt att leta tills du hittar det.

Ett dåligt bemötande är inte ditt fel

Låt oss börja där, för det är viktigt. Om du blev avfärdad, inte lyssnad på, eller mött med okunskap eller kyla, så var det inte för att du sökte i onödan eller inte var “tillräckligt dålig”. Vården ska ges med respekt och möta dig som söker, men den når inte alltid dit. Personal har dåliga dagar, kunskapen om psykisk ohälsa varierar mellan mottagningar och människor, och ibland blir det helt enkelt fel. Det är ett misslyckande hos mötet, inte hos dig.

Den slutsats som lätt smyger sig på – “det är ingen idé, det är något fel på mig” – är förståelig, men den är fel adresserad. Att en dörr var stängd betyder inte att alla är det. Det betyder att just den dörren inte fungerade den gången.

Varför det är värt att försöka igen

Det orättvisa med ett dåligt första försök är att det ofta drabbar den som redan har det svårt, och gör tröskeln ännu högre nästa gång. Men det finns goda skäl att inte låta den erfarenheten få sista ordet.

Hjälp ser väldigt olika ut beroende på var och hos vem du söker. En annan vårdcentral, en annan behandlare, en annan typ av stöd kan vara en helt annan upplevelse. Mycket i psykologiskt stöd bygger dessutom på relationen – att det känns tryggt med just den person du pratar med. Att det inte klickade med den första betyder inte att det inte kommer att klicka med någon. Många som i dag fått hjälp som fungerar har en eller flera misslyckade kontakter bakom sig. Att de försökte igen var det som till slut gjorde skillnad.

Du behöver inte heller ta det stora steget direkt. Ibland är det lättare att börja någon annanstans än där det gick fel sist.

Du har rätt att hitta rätt

Det här är inte bara en uppmuntran, utan dina rättigheter. Du får leta efter stöd som passar, och vården är skyldig att hjälpa dig en bit på väg.

• Du får byta vårdcentral. Du väljer själv vilken vårdcentral du vill tillhöra, och du kan byta om du inte är nöjd, utan att behöva uppge något särskilt skäl. Ett nytt försök kan alltså ske på en helt annan mottagning.
• Du har alltid rätt till en medicinsk bedömning när du kontaktar vården, och vårdgarantin reglerar inom vilken tid du ska få den vård som bedöms behövas.
• Du kan be om en ny medicinsk bedömning. Vid allvarligare tillstånd har du rätt att få en annan läkares bedömning, så kallad second opinion, om du vill känna dig trygg med att du får rätt vård.
• Du kan lämna synpunkter eller klaga om du blivit illa bemött. Du kan vända dig till mottagningen, eller till patientnämnden i din region, som är fristående från vården och gratis att kontakta. De kan också berätta om dina rättigheter och hjälpa dig vidare. Vid allvarligare händelser kan ärenden gå vidare till IVO, Inspektionen för vård och omsorg.

Att klaga handlar inte om att vara besvärlig. Dina synpunkter kan dessutom bidra till att vården blir bättre för nästa person.

Vägar som kan kännas lättare

Om tanken på vården känns för tung efter en dålig erfarenhet, finns mjukare ingångar att börja med.

• Stödlinjer. Du kan prata med någon anonymt och gratis, utan journal och utan krav. Hjälplinjen (90 390) är öppen dygnet runt för dig som mår psykiskt dåligt. Mår du mycket dåligt eller har tankar på att inte vilja leva finns Mind Självmordslinjen (90101), dygnet runt. Är du under 18: Bris (116 111).
• 1177. Ring för rådgivning om vart du kan vända dig, om du är osäker på var du ska börja om.
• Ta med dig någon. Du har rätt att ha en närstående med dig som stöd vid ett vårdbesök. Att inte sitta ensam i rummet kan göra stor skillnad, både för modet och för att bli hörd.

Och om du befinner dig i ett akut läge, vänta inte på rätt mottagning: ring 112, eller kontakta en psykiatrisk akutmottagning.

Vanliga frågor

Jag blev avvisad sist. Betyder det att jag inte var tillräckligt dålig?

Nej. Du har alltid rätt till en bedömning när du söker, och du behöver inte vara “tillräckligt dålig” för att förtjäna stöd. Att du blev avvisad säger något om det mötet, inte om hur befogad din oro var. Att det känns tungt räcker som skäl att söka.

Är det inte att vara till besvär att byta eller klaga?

Nej. Du har rätt att byta vårdcentral utan att uppge skäl, och rätt att lämna synpunkter på vården. Det är inbyggt i systemet just för att du ska kunna hitta rätt. Dina synpunkter kan dessutom göra vården bättre för andra.

Hur orkar jag försöka igen när det gjorde så ont sist?

Du behöver inte ta det största steget direkt. Börja gärna där det känns lättast, till exempel med ett anonymt samtal till en stödlinje, och ta med dig någon du litar på när du är redo för ett vårdbesök. Ett litet steg räknas, och du får gå i din egen takt.

Vart vänder jag mig om jag vill klaga på ett bemötande?

I första hand till mottagningen där du fick vård, eller direkt till patientnämnden i din region, som är fristående och kostnadsfri. De kan hjälpa dig att föra fram dina synpunkter och berätta om dina rättigheter.

Att ha sökt hjälp och inte fått den är en verklig besvikelse, och det är förståeligt om den fått dig att tveka. Men ett dåligt möte är inte hela bilden, och det är inte din dom. Rätt stöd finns, det ser olika ut för olika människor, och du har all rätt att leta tills du hittar det som passar dig. Du får börja smått, du får ta med dig någon, och du får försöka igen. Du är värd hjälp som faktiskt hjälper, och du behöver inte leta ensam.