Tankar du skäms över – när det snurrar elaka tankar i huvudet

Ibland dyker det upp en tanke i huvudet som du själv blir illa berörd av. Något hemskt, äckligt, elakt eller helt fel, en tanke du aldrig skulle vilja tänka och absolut inte vill berätta för någon. Och så kommer skammen direkt efter: “varför tänker jag så här, är det något fel på mig?” Om du känner igen det här vill vi säga en sak tidigt, och mena den: tankar är inte farliga, och du är inte dålig för att en sån tanke dök upp. Den här sortens tankar är vanligare än nästan någon vågar säga högt. Här går vi igenom varför de kommer, varför de inte säger något om vem du är, och vad du kan göra när de snurrar.

Vad det handlar om

De allra flesta människor får ibland tankar som känns konstiga, obehagliga eller helt opassande. De kan handla om att säga eller göra något förbjudet, om våld, om något äckligt, om något tabubelagt, eller bara om något som känns helt fel just där och då. Sådana tankar brukar kallas påträngande tankar, eller tvångstankar, och det viktiga med dem är det här: de kommer mot din vilja. Du väljer dem inte, du vill inte ha dem, och du blir illa berörd av dem. Det är just därför de fastnar.

Det kan kännas så här:

• en hemsk eller äcklig tanke dyker upp helt oväntat
• du blir rädd, äcklad eller skäms över att du ens tänkte den
• du försöker trycka bort den, men då kommer den tillbaka starkare
• du börjar undra om tanken betyder att du är en dålig människa
• du vågar inte berätta för någon, av rädsla för vad de ska tro

Att en tanke känns hemsk betyder inte att du är hemsk. Tvärtom: att du reagerar med obehag visar att tanken går emot vad du faktiskt vill och tycker. Den som verkligen ville göra något hemskt skulle inte må dåligt av tanken. Att du gör det säger något fint om dig, inte något fult.

Varför tankarna kommer

Hjärnan producerar tankar hela tiden, hela dagen, mängder av dem. De flesta är vardagliga och flyger förbi utan att du ens märker dem. Men ibland slinker det med en tanke som är obehaglig, och då fastnar uppmärksamheten vid den just för att den skaver. Det är en helt vanlig sak som hjärnan gör. Den kastar upp tankar lite på måfå, och en del av dem är konstiga.

Det som gör att en sådan tanke fastnar är ofta hur man reagerar på den. När du tänker “den där tanken får jag absolut inte tänka” och försöker trycka bort den, så riktar du i själva verket mer ljus mot den. Det är ungefär som att försöka låta bli att tänka på en rosa elefant: ju mer du försöker, desto mer dyker den upp. Tanken blir inte farligare för att den kommer tillbaka, men den kan kännas så, och det är den onda cirkeln som gör det jobbigt.

För en del blir det här mer än enstaka tankar och växer till något som tar mycket tid och kraft, ibland med beteenden för att “neutralisera” tankarna. Då kan det handla om tvångssyndrom, OCD, som är vanligt och som går att få bra hjälp med. Men för väldigt många handlar det bara om att hjärnan ibland kastar upp obehagliga tankar, och att skammen gör dem större än de behöver vara.

Tecken på att det kan vara skönt med stöd

Enstaka obehagliga tankar hör till, och de flesta behöver ingen hjälp med dem. Men ibland tar de för mycket plats. Det kan vara värt att prata med någon om du känner igen dig i något av det här:

• tankarna kommer ofta och stjäl mycket tid och energi
• du undviker saker, platser eller människor på grund av dem
• du känner dig tvungen att göra vissa saker för att “släcka” en tanke
• skammen eller oron tynger dig i vardagen
• tankarna handlar om att skada dig själv

Den sista är viktig och lite annorlunda: om tankarna handlar om att göra dig själv illa, eller om att inte vilja finnas till, vänta inte och bär det inte själv. Säg det till en vuxen du litar på, eller ring Bris på 116 111. Det är inget pinsamt eller fel, det är precis vad de finns till för, och du förtjänar att få hjälp att bära det.

Vad du kan göra

Det som hjälper mot påträngande tankar är nästan tvärtemot vad man först vill göra. I stället för att kämpa emot dem fungerar det bättre att låta dem vara.

Några saker som brukar hjälpa:

• påminn dig: “det här är bara en tanke, inte ett tecken på vem jag är”
• försök inte trycka bort den. Låt den finnas där, som en bil som kör förbi, utan att du hoppar in
• döm inte dig själv för innehållet. Du valde inte tanken, och den säger inget om vad du vill
• rikta uppmärksamheten mot något annat, inte för att fly, utan för att du inte behöver stanna vid varje tanke

Och det som lättar mest av allt: att säga det högt till någon. Skammen vill att du ska hålla tankarna hemliga, och det är just hemlighållandet som göder dem. När du berättar för någon trygg brukar det visa sig att tankarna har mycket mindre makt än de känns ha.

Börja med en vuxen du litar på, eller med någon som är van att lyssna. Du kan ringa, chatta eller mejla Bris på 116 111, dygnet runt och anonymt om du är under 18. Du kan vända dig till en ungdomsmottagning och prata med en kurator, läsa och få stöd på UMO (umo.se), eller höra av dig till Mind. Är du kille kan du också chatta på Killar.se. Om tankarna tar mycket plats finns det hjälp som fungerar riktigt bra, framför allt KBT, en form av terapi som är särskilt effektiv vid tvångstankar. Du behöver inte ha en diagnos eller kunna förklara exakt vad som pågår för att söka. Det räcker att det känns tungt.

Vanliga frågor

Betyder en hemsk tanke att jag innerst inne vill göra det?

Nej. Påträngande tankar går oftast tvärtemot vad du vill, och det är just därför de skrämmer dig. Att du blir illa berörd visar att tanken inte stämmer med vem du är. Den som verkligen ville något hemskt skulle inte må dåligt av tanken.

Varför kommer tankarna tillbaka när jag försöker sluta tänka dem?

För att det att försöka trycka bort en tanke gör att du tänker på den mer, inte mindre. Det är som att försöka låta bli att tänka på en rosa elefant. Att i stället låta tanken passera utan att slåss mot den brukar göra att den tappar kraft.

Är jag ensam om att tänka så här?

Nej, även om det känns så. De allra flesta får obehagliga eller konstiga tankar ibland. Att nästan ingen pratar om det gör att man tror att man är ensam, men det är man inte.

Måste jag berätta exakt vad jag tänker för att få hjälp?

Nej. Du kan börja med att säga att du har jobbiga tankar som tynger dig, utan att gå in på innehållet förrän du själv vill. En kurator eller någon på Bris är van vid det här och hjälper dig i din egen takt.

Tankar du skäms över känns ofta som en hemlighet du bär ensam, ett bevis på att det är något fel på dig. Men det är fel sätt att läsa dem. Hjärnan kastar upp alla möjliga tankar, och en del är obehagliga, utan att de säger något om vem du är eller vad du vill. Att du reagerar med skam visar tvärtom att du har ett gott hjärta. Du behöver inte slåss mot tankarna ensam, och du behöver inte hålla dem hemliga. Att säga dem högt till någon trygg är ofta det som får dem att krympa. Du är inte ensam, och du är inte dålig för att en tanke dök upp i ditt huvud.