Att dricka för att stå ut – när alkoholen blev självmedicinering

För många handlar drickandet aldrig om fest. Det handlar om att få lite lugn i en kropp som inte vill släppa taget. Ett glas eller två på kvällen för att tankarna ska sluta snurra, för att kunna somna, för att ångesten i bröstet ska lossa ett tag. Och det fungerar, just där och då. Det är liksom hela poängen, och därför är det inget konstigt att man söker sig dit. Men det som börjar som ett sätt att stå ut har en tendens att bli en del av det man försöker stå ut med. Det här kallas ibland självmedicinering, och det är vanligare än de flesta tror. Här tittar vi lugnt på varför alkohol och psykisk ohälsa hör ihop, varför lättnaden vänder, och vad som faktiskt hjälper.

När drickandet är ett sätt att hantera något

Självmedicinering betyder att man använder alkohol för att dämpa något som gör ont inombords, snarare än för njutningens skull. Det kan vara ångest, nedstämdhet, sömnlöshet, stress eller minnen och känslor som är svåra att bära. Alkoholen blir då ett verktyg, ett av få som känns tillgängligt och som ger snabb effekt.

Det är värt att säga rakt ut: om du gör så här är du inte svag eller dum. Du har hittat något som lindrar, och det är en fullt mänsklig reaktion på att må dåligt. Vanliga tecken på att drickandet glidit över i självmedicinering är:

• du dricker främst för att slippa känna, inte för att det är trevligt
• du dricker oftast ensam, eller i smyg
• du behöver det för att kunna varva ner eller somna
• ångesten eller nedstämdheten är värre dagarna efter, men du dricker ändå
• du har svårt att tänka dig hur du annars ska klara kvällarna

Att känna igen sig är inte ett domslut. Det är en öppning, för när man förstår vad drickandet försöker lösa blir det också lättare att hitta något annat som löser det bättre.

Varför lättnaden vänder

Här finns en mekanism som är viktig att förstå, för den förklarar varför självmedicinering så ofta blir en fälla. Alkohol dämpar ångest för stunden, men på sikt gör den nästan alltid tvärtom. När ruset klingar av svarar hjärnan med att bli mer uppvarvad än innan, och därför är ångest och oro dagen efter så vanligt att det fått ett eget namn: bakfylleångest. Den ångesten vill man dämpa, gärna på samma sätt som igår, och så är cirkeln sluten.

Med tiden påverkar regelbundet drickande också hjärnans stress- och belöningssystem på ett djupare plan, vilket kan både förvärra en befintlig nedstämdhet och bidra till att ny ångest och depression uppstår. Det betyder att alkoholen, som började som medicinen, gradvis blir en del av sjukdomen. Samtidigt vänjer sig kroppen, så att det behövs mer för samma lugn. Två problem växer alltså i samma takt: det du försökte dämpa, och beroendet av det du dämpade med.

Det här är inte sagt för att skuldbelägga. Tvärtom är det en av de viktigaste insikterna för att kunna bli fri, eftersom den visar att problemet inte är att du är för svag för att hantera ångesten, utan att verktyget du fått tag i arbetar emot dig.

Vad som faktiskt hjälper

Det avgörande, och det som forskning och vård är överens om, är att de två sakerna behöver mötas tillsammans. Att bara sluta dricka utan att ta hand om ångesten under, eller att bara behandla ångesten utan att röra drickandet, fungerar sällan. Risken är då stor att man faller tillbaka, eftersom det som drev drickandet finns kvar. Den hjälp som har bäst effekt ser därför till hela bilden på en gång.

I praktiken börjar det med ett samtal där du vågar berätta om båda delarna. På din vårdcentral kan du ta upp både måendet och drickandet, och de kan lotsa dig vidare till rätt stöd. Många kommuner har öppenvård för beroende, och det finns mottagningar som är vana vid just kombinationen psykisk ohälsa och alkohol. Samtalsbehandling som KBT kan hjälpa dig både att förstå ångesten och att hitta andra sätt att möta den än genom glaset.

Vill du först prata anonymt finns låga trösklar. Alkoholhjälpen (020-84 44 48) ger råd och stöd kring alkohol utan att du behöver uppge vem du är, och har även chatt och självhjälpsprogram. Mår du psykiskt dåligt och vill prata med någon kan du också ringa 1177 för rådgivning om vart du ska vända dig. Du behöver inte ha bestämt dig för att sluta dricka för att höra av dig. Det räcker att du anar att alkoholen och måendet hänger ihop.

Vanliga frågor

Är det fel att ta ett glas för att varva ner?

Ett glas då och då är inte detsamma som självmedicinering. Det som är värt att titta närmare på är om du börjat behöva alkoholen för att hantera ångest, sömn eller nedstämdhet, och om du har svårt att tänka dig kvällarna utan. Då handlar det inte längre bara om att varva ner.

Försvinner ångesten om jag bara slutar dricka?

Ibland lättar den mycket när drickandet upphör, eftersom alkoholen i sig ger ångest. Men om du druckit för att dämpa en ångest som fanns redan innan, behöver den också tas om hand för sig. Därför är det bästa att möta båda delarna samtidigt, med stöd.

Vågar jag berätta att jag dricker för att stå ut?

Vården möter det här ofta och dömer dig inte. Tvärtom hjälper det dem att förstå hela din situation om du berättar att drickandet hänger ihop med hur du mår. Det gör att du kan få rätt hjälp i stället för hjälp med bara halva problemet.

Måste jag sluta helt, eller räcker det att dra ner?

Det beror på din situation, och är något du kan resonera om tillsammans med vården. För vissa är målet att sluta helt, för andra att minska. Redan ett enda rådgivande samtal har i studier visat sig kunna minska drickandet, så även små steg är värda något.

Att dricka för att stå ut är ett av de mest mänskliga sätten att försöka klara en tung tillvaro, och det säger inget om din styrka annat än att du gjort vad du kunnat med det du haft. Men du förtjänar verktyg som arbetar med dig i stället för mot dig. När ångesten under och drickandet ovanpå får mötas tillsammans finns det verklig hjälp, och många har hittat tillbaka till lugnare kvällar utan glaset. Du behöver inte ha alla svar, och du behöver inte göra det ensam. Ett samtal är nog för att börja, när du är redo.