Män som utsätts för våld i nära relationer – tystnaden få bryter

Bilden av våld i en relation är oftast ganska bestämd: en kvinna som är rädd för en man. Den bilden är sann och vanlig, men den är inte hela sanningen. Även män blir slagna, hotade, kontrollerade och förminskade av en partner. Många av dem säger aldrig något, inte till en vän, inte till vården, inte till polisen. För en man kan tanken på att vara utsatt kännas så långt från hur en man “ska” vara att den knappt får plats. Den här texten handlar om mäns utsatthet för våld i nära relationer, varför tystnaden är så stor, och vart du kan vända dig om det här är din verklighet.

Hur våldet kan se ut

Våld i en nära relation är sällan bara knytnävar. För män är det allra vanligaste att utsattheten är psykisk, och just därför kan den vara svår att sätta fingret på. Det kan handla om:

• nedsättande ord, förlöjligande och ständig kritik
• kontroll över vem du träffar, vart du går och vad du gör
• svartsjuka, anklagelser och hot, till exempel om skilsmässa eller om att ta barnen
• ekonomisk kontroll, att du inte får råda över egna pengar
• att bli isolerad från vänner och familj
• fysiskt eller sexuellt våld

Det är vanligt att det börjar smygande. Det som först såg ut som omtanke och intresse glider över i kontroll och svartsjuka, och steg för steg krymper utrymmet. I de flesta fall där en man utsätts är det en kvinnlig partner som utövar våldet, men män utsätts också i samkönade relationer. Oavsett vem förövaren är, och oavsett om våldet är psykiskt eller fysiskt, är det våld.

Hur vanligt det är – och hur få som anmäler

Det här är vanligare än många tror. Enligt kartläggningar från Brottsförebyggande rådet uppger drygt en av tio män att de utsatts för våld i en nära relation under ett enskilt år, och ungefär var femte man någon gång i livet. Samtidigt är mörkertalet stort, eftersom en mycket liten andel berättar eller anmäler. Av de män som utsattes under 2022 polisanmälde bara en bråkdel det inträffade.

Här hör en ärlig sak hemma. Det vanligaste mönstret i samhället är fortfarande mäns våld mot kvinnor, och kvinnor utsätts oftare för det grövsta och mest upprepade våldet och har större behov av skydd och vård. Att säga det tar ingenting ifrån dig. Det är inte en tävling i vem som lider mest. Om du är utsatt är din utsatthet verklig, och den förtjänar stöd – oavsett vad statistiken säger om grupper.

Varför tystnaden är så stor

Skammen bottnar till stor del i föreställningar om vad en man ska vara. Offerrollen krockar med bilden av mannen som stark, självständig och den som klarar sig själv. Att då säga “min partner gör mig illa” kan kännas som ett nederlag, eller som något man inte ens har rätt att kalla våld.

Till det kommer en rädsla för att inte bli trodd, eller för att bli förlöjligad om man berättar. Många män har också svårt att själva se sina upplevelser som just våld. Och tyvärr kan även samhällets stöd – socialtjänst, polis och vård – ibland missa signalerna, just för att utsatta män inte är den bild man väntar sig. Allt det här gör tystnaden lättare att välja än orden.

Men tystnaden skyddar dig inte. Att leva med kontroll, hot och nedvärdering tär, och många som utsatts får långvariga besvär som stress, sömnsvårigheter, värk, utmattning och nedstämdhet. Du behöver inte bära det ensam för att vara stark.

Det är inte ditt fel

Det här är värt att säga rakt ut. Ansvaret för våld ligger alltid hos den som utövar det, aldrig hos den som utsätts. Det spelar ingen roll vad du sagt, gjort eller inte gjort – ingenting rättfärdigar att någon kontrollerar, hotar eller skadar dig. Att det är en partner, någon du älskar eller har älskat, gör det inte mindre allvarligt. Det gör det bara svårare och mer förvirrande att se klart.

Och en sak till, som det finns hopp i: när vården, socialtjänsten eller polisen väl förstår att en man söker stöd för att han är utsatt, får han i regel den hjälp och det skydd han behöver. Det går att ta sig ur, och det går att må bättre.

Vart du kan vända dig

Du behöver inte vara säker på att det “räknas” som våld för att höra av dig. Du behöver inte ha bestämt dig för att lämna, anmäla eller göra något alls. Du får börja med att bara prata, i din egen takt.

Stödlinjen för män är en bra första kontakt. Den drivs av Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet, är öppen dygnet runt och du är anonym. Där möter du utbildad personal med särskild kunskap om mäns och killars utsatthet. Ring 020-80 80 80, eller använd deras chatt.

Brottsofferjouren ger kostnadsfritt och anonymt stöd till alla som utsatts för brott, oavsett vem du är eller var du bor. Du når dem på 116 006.

Socialtjänsten i din kommun har i uppdrag att ge stöd och skydd till den som är utsatt för våld i en nära relation, oavsett kön och oavsett om våldet är psykiskt, fysiskt, sexuellt eller ekonomiskt. De kan hjälpa till med skydd och en plan framåt.

Vid akut fara, ring alltid 112. Vill du ha vårdråd eller veta vart du ska vända dig kan du ringa 1177. Och om det blivit så tungt att tankarna mörknar kan du prata anonymt med Mind Självmordslinjen på 90101, dygnet runt.

Är du anhörig, vän eller kollega till en man du oroar dig för är du också välkommen att ringa Stödlinjen för män för råd om hur du kan stötta.

Vanliga frågor

Räknas det som våld om han eller hon “bara” är psykiskt elak?

Ja. Psykiskt våld – kontroll, hot, förlöjligande, isolering – är den vanligaste formen av våld mot män i nära relationer, och det är våld även när inga slag förekommer. Att det inte syns utanpå gör det inte mindre verkligt eller mindre allvarligt.

Kommer någon att tro mig?

Det är en vanlig och förståelig rädsla. Men hos verksamheter som arbetar med det här – som Stödlinjen för män – möter du personal som dagligen lyssnar på utsatta män och som vet att det här är på riktigt. Du behöver inte bevisa något för att få prata.

Är det pinsamt att söka hjälp som man?

Många känner så, just för att utsatthet inte stämmer med bilden av hur en man ska vara. Men att be om hjälp när någon skadar dig är inte svaghet, det är ett rimligt och modigt sätt att ta hand om sig själv. Skammen hör hemma hos den som utövar våldet, inte hos dig.

Måste jag anmäla eller lämna relationen för att få stöd?

Nej. Du bestämmer själv. Du kan ringa en stödlinje eller socialtjänsten bara för att prata och tänka högt, utan att ha bestämt dig för något. Att börja förstå sin situation är ofta första steget, och det får ta den tid det tar.

Att vara man och utsatt för våld av någon man står nära är en av de ensammaste platser en människa kan befinna sig på, just för att så få vågar tala om den. Men du är varken ensam eller konstig, och du har inte gjort dig förtjänt av det som sker. Det finns människor vars hela uppgift är att lyssna och hjälpa dig vidare, utan att döma och utan att du behöver ha alla svar först. Ett samtal räcker som början, och du får ta det i din egen takt.