När någon får ett panikpåslag framför dig

Någon bredvid dig börjar andas häftigt, tar sig för bröstet, ser skräckslagen ut och verkar inte höra vad du säger. Det är obehagligt att bevittna, och den vanligaste reaktionen – att bli stressad och börja prata fort – är tyvärr den som hjälper minst.

Den här texten handlar om vad du gör i stunden. Vill du förstå hur en panikattack känns inifrån finns Panikattack eller fara?, som är skriven för den som själv drabbas.

Vad som händer i kroppen

En panikattack är en plötslig våg av intensiv rädsla som når sin topp inom några minuter (American Psychiatric Association, 2013). Kroppens larmsystem slår på med full kraft: hjärtat rusar, andningen blir snabb och ytlig, det svettas, yr, domnar. Många är övertygade om att de håller på att dö eller bli galna (Gorman m.fl., 2000).

Attacken går över av sig själv, oftast inom fem till trettio minuter. Den är fruktansvärt obehaglig, men i sig inte farlig. Din uppgift är inte att stoppa den – det går inte – utan att göra den kortare och mindre skrämmande.

Börja med dig själv

Det första steget sker inuti dig. Om du ser rädd ut bekräftar du personens känsla av att något är akut farligt.

Ta ett par egna andetag. Sänk rösten och tempot. Undvik snabba rörelser. Din lugna kropp är den starkaste signalen i rummet.

Skapa utrymme

Fråga om ni ska gå någonstans lugnare – bort från folk, ljud och starkt ljus. Fråga, bestäm inte: “Vill du att vi går härifrån?”

Se till att personen inte känner sig innestängd. Rör inte vid någon utan att fråga först. Beröring lugnar en del och känns hotfull för andra, och du kan inte veta vilket utan att fråga.

Säg lite, och säg det enkelt

Under en panikattack är förmågan att ta in information kraftigt nedsatt. Korta meningar, lugnt tempo, inga långa förklaringar och inte för många frågor.

Det som brukar landa:

• “Jag är här.”
• “Du är trygg.”
• “Det går över.”
• “Du klarar det här.”

Fråga om personen har haft det förut och vad som brukar hjälpa. Har hen erfarenhet finns det ofta redan en fungerande strategi – följ den i stället för din egen.

Guida andningen utan att kommendera

Snabb, ytlig andning driver på attacken. Hyperventilation sänker koldioxidhalten i blodet, vilket ger yrsel och domningar – som i sin tur tolkas som ännu ett tecken på fara (Cowley & Roy-Byrne, 1987). Långsam magandning bryter den slingan och aktiverar kroppens bromssystem (Ma m.fl., 2017; Fincham m.fl., 2023).

Att säga “andas lugnt” ökar oftast bara pressen. Gör i stället så här:

Ställ eller sätt dig där personen ser dig. Andas synligt långsamt själv. Säg: “Andas med mig om du vill.” In genom näsan på fyra, ut genom munnen på sex till åtta. Räkna högt om det hjälper.

Ha tålamod. Det kan ta flera minuter innan andningen följer med.

Jordning när kroppen börjar släppa

När det värsta lagt sig kan du hjälpa personen tillbaka till rummet. Be hen nämna fem saker hen ser, fyra hen kan ta på, tre hen hör, två hen känner lukten av och en hen kan smaka.

Fysisk förankring fungerar också: trycka fötterna i golvet, greppa armstöden, lägga handflatorna platt mot ett bord. Något svalt mot handlederna kan bryta spiralen.

Vad du ska undvika

• “Lugna dig” och “det är inget farligt” – landar som att du inte förstår.
• “Du överreagerar” – lägger skam ovanpå paniken.
• Att kräva förklaringar mitt i attacken. Vad som utlöste den kan vänta.
• Papperspåsen. Den metoden rekommenderas inte längre och kan göra skada (Mental Health First Aid International, 2021).
• Att gissa vad personen behöver. Fråga: “Vad kan jag göra just nu?”

När du ska ringa 112

Symtomen vid panikattack och hjärtinfarkt överlappar – bröstsmärta, andnöd, hjärtklappning. Ring 112 om:

• personen aldrig har haft en panikattack förut och inte vet vad som händer
• symtomen inte avtar efter tjugo till trettio minuter
• personen tappar medvetandet
• du är osäker

Att ringa i onödan är ett mycket mindre problem än att låta bli.

Efteråt

När det lagt sig är många utmattade och skamsna. Efterverkningarna kan sitta i flera timmar.

Stanna kvar en stund. Fråga om personen vill ha sällskap eller vara ifred. Hoppa över analysen av vad som utlöste det, och hoppa över råden om hur det ska undvikas nästa gång – låt personen ta upp det själv.

Något i den här stilen räcker: “Det där var tufft. Du klarade det. Jag finns kvar om du vill prata.”

Om attackerna återkommer är det värt att uppmuntra kontakt med vården. KBT har god effekt vid paniksyndrom.

Vanliga frågor

Kan man dö av en panikattack?

Nej. Kroppen är i kraftig överaktivering, men själva attacken är inte livshotande. Är du osäker på om det verkligen är panik – ring 112.

Ska jag hålla om personen?

Fråga först. För vissa är beröring det som lugnar mest, för andra känns det som att bli fasthållen. Ett enkelt “får jag hålla din hand?” räcker.

Personen vill att jag går. Ska jag det?

Backa fysiskt, men lämna inte helt om du kan undvika det. Säg var du är: “Jag sätter mig där borta. Säg till när du vill att jag kommer.”

Vad gör jag om det händer om och om igen?

Då handlar det inte längre om akut hjälp utan om att få rätt behandling. Uppmuntra kontakt med vårdcentral eller psykiatri, och erbjud dig att följa med om det känns svårt att ta första steget.