Alla verkar ha kompisar utom jag – om att känna sig utanför

Du ser dem i korridoren, i matsalen, i flödet på telefonen. Gäng som skrattar ihop, planer som görs upp utan dig, en helg som alla andra verkar ha någon att vara med på. Och så du, som står lite vid sidan av och undrar vad det är de andra har som du inte har. Känslan av att vara utanför, att alla hör ihop utom du, är en av de tyngsta som finns. Om det är så för dig just nu vill vi säga en sak tidigt: det är inte ditt fel, och du är inte ensam om att känna dig ensam, hur konstigt det än låter. Här pratar vi om varför det kan bli så här, varför det säger mindre om dig än det känns, och hur det kan bli bättre.

Hur det känns

Att känna sig utanför är inte bara att vara själv ibland. Det är en känsla som kan följa med även när det är folk omkring dig. Den kan visa sig så här:

• du känner dig ensam även mitt i en grupp eller klass
• du tror att alla andra har nära vänner och bara du står utanför
• du drar dig undan, för att det känns säkrare än att riskera att inte få vara med
• du undviker att ta kontakt av rädsla för att bli avvisad
• du börjar tänka att det måste vara något fel på dig

Det sista är viktigt att stanna vid, för det är ofta där det gör som mest ont. Att känna sig utanför får en lätt att tro att det beror på något fel hos en själv. Men ensamhet är en situation du befinner dig i, inte ett bevis på vem du är. Väldigt många snälla, intressanta och omtyckta människor har känt precis så här.

Varför det blir så

Det finns flera skäl, och nästan inget av dem handlar om att det är fel på dig.

För det första är känslan vanligare än någon tror. Många unga känner sig ensamma eller utanför, även de som ser ut att ha massor av vänner. Just därför pratar nästan ingen om det, och tystnaden gör att var och en tror att de är ensamma om det. Sanningen är att du står i ett ganska fullt rum av människor som känner likadant, fast ingen vågar säga det högt.

För det andra ljuger ofta det du ser. I skolan och på sociala medier visar folk upp sina bästa stunder: gänget, skratten, planerna. Du jämför ditt inre, hur det faktiskt känns, med andras yttre, hur det ser ut. Det är en orättvis jämförelse, för du ser aldrig de andras ensamma kvällar eller jobbiga tankar. Bilden av att “alla andra har det perfekt” är nästan aldrig sann.

För det tredje är den här tiden i livet rörig på riktigt. Kompisgäng ändras, folk byter intressen, man söker sin plats. Att hamna utanför ett tag betyder inte att man alltid kommer göra det. Det betyder oftare att man är mitt i en period där allt det sociala är i rörelse.

Och ibland finns det förstås en konkret orsak: man har bytt skola, flyttat, blivit utfryst, eller har svårt med det sociala av skäl som inte är ens fel. Också då är känslan begriplig, och också då går det att hitta vägar vidare.

Tecken på att det är skönt att prata med någon

Att känna sig utanför ibland hör till, men ibland tar ensamheten för stor plats. Det kan vara skönt att prata med någon om du känner igen dig i något av det här:

• du känner dig ensam nästan hela tiden, inte bara ibland
• ensamheten gör dig nedstämd eller får dig att må allt sämre
• du undviker mer och mer, och cirkeln blir trängre
• du tänker hårda tankar om dig själv, att du inte är värd att umgås med
• tankarna blir mörka, eller du känner att du inte vill finnas till

Det sista är viktigt: om ensamheten gör att tankarna blir mörka, eller att du känner att du inte vill finnas till, vänta inte och bär det inte själv. Säg det till en vuxen du litar på, eller ring Bris på 116 111. Det är precis vad de finns till för, och du förtjänar att få hjälp med det.

Vad du kan göra

Det finns ingen knapp som genast ger en bästa vän, men det finns saker som med tiden brukar göra skillnad. Tänk på det som att plantera, inte som att trycka på en knapp.

• börja smått. Du behöver inte ett helt gäng på en gång. En enda person du trivs med räcker långt
• leta där intresset finns. En förening, ett lag, en kör, ett spel, en grupp kring något du gillar. Gemensamt intresse gör det lättare att prata, för ni har redan något att mötas i
• ta ett litet steg åt gången. Säga hej, fråga något, sitta med vid lunchen. Små steg känns mindre läskiga och leder ofta längre än man tror
• var snäll mot dig själv när det inte funkar direkt. Vänskap tar tid att växa, och ett nej eller en trevande start betyder inte att det är kört

Och kom ihåg att du inte behöver lösa det ensam. En vuxen kan hjälpa mer än du tror. En skolkurator, en mentor, en förälder, en tränare. Berätta att du känner dig utanför. De kan ibland hjälpa till med det praktiska, som att hitta sammanhang eller se över hur det fungerar i klassen.

Vill du prata med någon utanför vardagen finns flera ställen. Du kan ringa, chatta eller mejla Bris på 116 111, dygnet runt och anonymt om du är under 18. Du kan höra av dig till en ungdomsmottagning och prata med en kurator, läsa och få stöd på UMO (umo.se), eller vända dig till Mind. Är du kille kan du också chatta på Killar.se. Att prata med någon om ensamheten är inte att erkänna ett misslyckande, det är ett första steg ut ur den.

Vanliga frågor

Är det något fel på mig som inte har lika många vänner?

Nej. Antalet vänner säger ingenting om hur fin eller värd att umgås med du är. Många omtyckta människor har få men nära vänner, eller har perioder då de känner sig ensamma. Det handlar oftare om läge och tillfälligheter än om något fel hos dig.

Varför verkar alla andra ha det så lätt socialt?

För att du ser deras yttre men inte deras inre. Folk visar upp sina bästa stunder, särskilt på sociala medier, men inte sina ensamma kvällar. Bilden av att alla andra har det perfekt är nästan aldrig sann.

Hur ska jag våga ta kontakt när jag är rädd för att bli avvisad?

Börja så smått att det knappt känns läskigt: ett hej, en kort fråga, att sitta med. Ett nej då och då hör till för alla och betyder inte att det är fel på dig. Ju mindre steg, desto lättare att våga, och stegen brukar leda längre än man tror.

Går det här över, eller kommer jag känna mig utanför för alltid?

Det går nästan alltid över, även om det inte känns så nu. Den här tiden i livet är extra rörig socialt, och lägen ändras. Med tid, små steg och ibland lite hjälp hittar de allra flesta sina sammanhang.

Att känna sig utanför gör ont på ett särskilt sätt, för det får en att tro att alla andra fått en manual man själv missade. Men den manualen finns inte, och de flesta fumlar mer än de visar. Att du känner dig ensam betyder inte att det är fel på dig, det betyder att du är människa i en tid där det sociala är i rörelse. Det kan bli bättre, ofta med mindre steg än man tror, och du behöver inte ta dem ensam. Börja med att berätta för någon hur det känns. Du är inte ensam om att känna dig ensam, och första steget kan vara mindre än du tror.