När någon är elak mot dig – om mobbning i skolan och på nätet

Vid akut fara, ring 112. För vårdråd, ring 1177. Behöver du någon att prata med kan du dygnet runt ringa, chatta eller mejla Bris på 116 111. Mår du riktigt dåligt finns Mind Självmordslinjen på 90101.

Att bli illa behandlad av andra gör ont på ett sätt som är svårt att förklara för den som inte varit med om det. Elaka kommentarer, blickar, skratt bakom ryggen, att bli utfryst och lämnad utanför, eller meddelanden och inlägg på nätet som river ner en. Det sätter sig djupt, och det kan få en att börja tro att det är något fel på en själv. Om du blir utsatt vill vi säga det allra viktigaste först, och be dig läsa det långsamt: det är inte ditt fel. Ingen förtjänar att behandlas så, oavsett vem man är eller vad någon påstår. Här går vi igenom vad mobbning är, vad du kan göra, och vilka vuxna som faktiskt är skyldiga att sätta stopp.

Vad mobbning är

Mobbning är när någon blir illa behandlad om och om igen, av en eller flera personer. Det kan se ut på många sätt, och allt räknas, även det som inte syns utåt:

• elaka ord, hån, förlöjligande eller hot
• att bli utfryst, ignorerad eller lämnad utanför med flit
• ryktesspridning eller att någon vänder andra emot dig
• knuffar, sparkar eller annat fysiskt
• näthat: elaka meddelanden, kommentarer, bilder eller att bli uthängd online

Mobbning på nätet kan kännas extra tungt, för det följer med hem, in i telefonen, och tar liksom aldrig paus. Det är lika allvarligt som mobbning som sker ansikte mot ansikte, och det ska tas lika allvarligt. Det spelar ingen roll om orden “bara var på skoj” enligt den som sa dem. Om det gör ont mot dig, så räknas det.

En sak till, eftersom mobbning är så bra på att få en att tvivla på sig själv: det finns inget hos dig som gör att du förtjänar det här. Mobbning säger något om den som mobbar och om en miljö som inte stoppat det, aldrig om värdet hos den som blir utsatt.

Varför det inte är ditt fel

Den som blir mobbad får ofta höra, eller börjar tänka själv, att det måste bero på något hos en själv. Att man är för si eller för så. Det är fel, och det är värt att säga rakt ut.

Mobbning handlar sällan om offret och nästan alltid om annat: grupptryck, en vilja att höja sig själv genom att trycka ner någon, osäkerhet hos den som mobbar, eller en stämning där det fått fortgå utan att vuxna satt stopp. Du kan vara precis den du är och ändå bli utsatt, för det beror inte på dig. Att byta dig själv är varken lösningen eller ditt ansvar. Ansvaret ligger hos den som behandlar dig illa, och hos de vuxna som ska se till att det upphör.

Vilka vuxna som måste agera

Det här är viktigt att veta, för det är en rättighet och inte bara en förhoppning: din skola är skyldig enligt lag att agera om du blir utsatt.

Skollagen säger att skolan inte får blunda för kränkande behandling. När personal får veta att en elev känner sig utsatt måste det anmälas till rektorn, och skolan måste skyndsamt utreda vad som hänt och göra något åt det, så att det upphör. Det räcker att du själv upplever dig kränkt, någon annan ska inte först avgöra om det “var tillräckligt allvarligt”. Och skolans ansvar gäller även näthat och sådant som händer på fritiden, om det påverkar din trygghet i skolan.

Med andra ord: att berätta för en vuxen i skolan är inte att skvallra eller att göra en stor sak av något litet. Det är att be om den hjälp du faktiskt har rätt till, och som de vuxna är skyldiga att ge.

Vad du kan göra

Det viktigaste steget, och ofta det svåraste, är att inte bära det själv. Mobbning frodas i tystnad, och att berätta för någon trygg är det som börjar bryta den.

• berätta för en vuxen du litar på. En förälder, en lärare, en mentor, skolkuratorn eller skolsköterskan. Säg vad som händer, även om det känns svårt. Du behöver inte ha bevis eller perfekta ord.
• spara det som händer på nätet. Ta skärmbilder av elaka meddelanden, kommentarer eller inlägg. Det kan hjälpa skolan eller andra vuxna att se vad som pågår och agera.
• blockera och anmäl på nätet. Du får blockera den som är elak, och anmäla inlägg i appen eller på sajten. Du behöver inte läsa eller svara på det som skrivs.
• håll ihop med någon. Även en enda person som ser dig och står på din sida gör skillnad. Du behöver inte vara ensam i det här.

Om den första vuxna du berättar för inte lyssnar eller inte gör något, ge inte upp, utan vänd dig till någon annan: en annan lärare, rektorn, en förälder. Hjälper inte skolan kan du eller dina föräldrar vända er till Barn- och elevombudet (BEO), som finns just för att ta vid när en skola inte tar sitt ansvar.

Och vill du prata med någon utanför skolan och hemmet finns flera ställen, dygnet runt och utan att du behöver säga vem du är:

• Bris (116 111) – ring, chatta eller mejla, gratis och anonymt om du är under 18
• en ungdomsmottagning – prata med en kurator om hur du mår
• UMO (umo.se) – information och stöd för dig mellan 13 och 25
• Mind – någon att prata med när det känns tungt
• är du kille kan du också chatta på Killar.se

Mobbning kan tynga så hårt att tankarna blir riktigt mörka, eller att du känner att du inte vill finnas till. Känner du så, vänta inte och bär det inte ensam. Säg det direkt till en vuxen du litar på, eller ring Bris på 116 111 eller Mind Självmordslinjen på 90101. Du är värd hjälp, precis som du är, och det finns människor som vill ge den.

Vanliga frågor

Är det skvaller att berätta att jag blir mobbad?

Nej. Att berätta att du eller någon annan blir illa behandlad är att be om hjälp, inte att skvallra. Skolan är till och med skyldig att agera när de får veta. Att säga ifrån är modigt och klokt, inte fult.

Tänk om ingen tror mig?

Det räcker att du själv upplever dig kränkt, det är din upplevelse som gäller, och skolan ska utreda utan att först värdera hur allvarligt det är. Om den första vuxna inte lyssnar, vänd dig till någon annan, eller till Bris. Ge inte upp, för du har rätt att bli tagen på allvar.

Räknas det som mobbning om det “bara” händer på nätet?

Ja. Näthat är lika allvarligt som mobbning ansikte mot ansikte, och kan göra extra ont eftersom det följer med hem. Om det har koppling till skolan eller påverkar din trygghet där, har skolan ansvar även för det.

Vad gör jag om det är jag som varit elak mot någon?

Att inse det är ett stort och bra steg. Du kan be om ursäkt, sluta, och om det känns svårt prata med en vuxen om varför det blev så. Människor kan ändra sig, och att vilja göra rätt säger något fint om dig.

Att bli utsatt för mobbning är ett av de mest ensamma tillstånd man kan hamna i, för det får en att tro både att man är ensam och att det är ens eget fel. Inget av det är sant. Du är inte ensam, det är inte ditt fel, och det finns vuxna vars skyldighet det är att se till att det tar slut. Det första steget är att låta någon få veta. Säg det till en vuxen du litar på, eller hör av dig till Bris, och låt dem hjälpa dig vidare. Du förtjänar att vara trygg, precis som du är, och det här går att ta sig ur.