Kroppen som ändrar sig – om att känna sig konstig i puberteten

Plötsligt känns det som att kroppen lever sitt eget liv. Den växer, ändrar form, ser annorlunda ut i spegeln, och gör saker du inte bett om. Samtidigt åker humöret berg-och-dalbana: glad ena stunden, irriterad eller ledsen nästa, ibland utan att du vet varför. Det är inte konstigt om det känns som att både kroppen och huvudet håller på att bli något du inte riktigt känner igen. Om du känner dig lite främmande inför dig själv just nu vill vi säga en sak tidigt: det är helt normalt, det går över, och alla som varit unga har gått igenom något liknande. Här reder vi ut vad som faktiskt händer i puberteten, och varför det får både kropp och känslor att kännas röriga ett tag.

Vad som händer

Puberteten är den period då kroppen går från barn till vuxen. Det styrs av hormoner, ämnen som kroppen själv sätter igång, och de påverkar massor på en gång: hur du växer, hur du ser ut, hur du luktar, och även hur du känner och mår. Det är en stor förändring, och den sker inte på en dag utan pågår under flera år.

En viktig sak att veta är att det inte finns ett rätt sätt eller en rätt takt. Kroppar är olika, och de utvecklas olika fort och i olika ordning. Någon förändras tidigt, någon sent, och båda är helt normala. Att jämföra sin egen kropp med andras, eller med bilder på nätet, blir nästan alltid orättvist, för du jämför då din helt vanliga utveckling med ett urval som inte visar hela bredden av hur människor faktiskt ser ut. Din kropp är din egen, och den följer sin egen tidtabell.

Det här kan kännas rörigt, och det är okej att tycka att det är ovant, spännande, pinsamt eller allt på en gång. Det finns inget sätt du “borde” känna inför det.

Varför känslorna åker berg-och-dalbana

Det är inte bara kroppen som ändrar sig i puberteten. Hjärnan utvecklas också, och det är en stor del av varför känslorna kan svänga så snabbt.

En del djupt inne i hjärnan sköter de snabba, starka känslorna. Tänk på den som en gaspedal: den reagerar blixtsnabbt och är redan igång för fullt. En annan del, längst fram i hjärnan, fungerar mer som en bromspedal som hjälper dig att lugna ner och tänka efter. Den delen är inte färdig än, utan fortsätter att utvecklas ända upp i 25-årsåldern. Så just nu går gasen för fullt medan bromsen fortfarande byggs, och det är därför känslor kan slå till hårt och växla snabbt. Lägg till hormonerna, som också drar i humöret, så är det inte konstigt att det blir berg-och-dalbana.

Det viktiga är: det betyder inte att det är något fel på dig, eller att du är extra känslig eller omogen. Det är så det är byggt att fungera under den här tiden, och det blir lugnare med åren när bromsen hunnit ifatt. Att “inte känna sig som sig själv” ibland hör helt enkelt till.

När det känns extra svårt

För de flesta är puberteten rörig men hanterbar. Men ibland blir det jobbiga större än så, och då är det skönt att prata med någon. Det kan vara värt att höra av sig om du känner igen dig i något av det här:

• du mår dåligt över din kropp nästan hela tiden, eller tänker mycket negativt om hur du ser ut
• du jämför dig ständigt med andra och känner dig aldrig nöjd
• humöret eller nedstämdheten tar över så att vardagen blir svår
• du drar dig undan, eller undviker saker du brukade tycka om
• något med kroppen oroar dig och du vill fråga någon som kan

Att söka stöd för sånt här är inget stort eller pinsamt. Vuxna som jobbar med unga har hört allt förut, och det finns inga dumma frågor om den egna kroppen.

Vad du kan göra

Det mesta i puberteten löser sig av sig självt med tiden, men det finns saker som gör den lite lättare att leva med under tiden.

• var snäll mot dig själv och din kropp. Den gör ett stort jobb just nu. Försök tala till och om den som du skulle tala om en vän, inte som en kritiker.
• var försiktig med jämförelser, särskilt på nätet. Mycket av det du ser är utvalt, filtrerat eller redigerat, och säger lite om hur riktiga kroppar ser ut. Du jämför dig med något som ofta inte ens är verkligt.
• prata med någon du litar på. En förälder, ett äldre syskon, en kompis, en vuxen. Det mesta känns mindre konstigt när man hör att andra känt likadant.
• fråga någon som kan, när du undrar. Du behöver inte googla dig till oro. Det finns ställen som svarar sakligt och tryggt på frågor om kroppen.

Vill du fråga eller prata om kroppen och hur du mår finns flera ställen. UMO (umo.se) har pålitlig, lättläst information om kroppen och puberteten för dig mellan 13 och 25. En ungdomsmottagning finns till just för frågor om kropp, hälsa och hur man mår, och där kan du prata med till exempel en barnmorska eller kurator. Du kan också ringa, chatta eller mejla Bris på 116 111 om något känns jobbigt, dygnet runt och anonymt om du är under 18. Och undrar du över något som rör hälsan kan du ringa 1177 för råd.

Vanliga frågor

Är jag onormal om jag utvecklas tidigare eller senare än mina kompisar?

Nej. Kroppar utvecklas i väldigt olika takt, och både tidigt och sent är helt normalt. Det finns ingen rätt ålder eller ordning. Din kropp följer sin egen tidtabell, och att den skiljer sig från kompisarnas säger ingenting om att något är fel.

Varför känner jag mig så lättirriterad och kanslosam?

För att både hormoner och hjärnans utveckling drar i humöret samtidigt. Den del av hjärnan som känner starkt går före den del som bromsar, och därför svänger känslorna lätt. Det är helt normalt under puberteten och brukar bli lugnare med åren.

Är det normalt att tycka att det är pinsamt eller jobbigt med kroppen?

Ja, väldigt många känner så. Kroppen ändrar sig snabbt och det är mycket nytt att vänja sig vid. Att tycka det är ovant eller pinsamt är vanligt, och det brukar bli lättare efter hand. Känns det tungt hela tiden är det skönt att prata med någon.

Vem kan jag fråga om sånt som känns för privat att ta upp?

En ungdomsmottagning är gjord för precis det, och de har tystnadsplikt. Du kan också läsa på UMO eller höra av dig till Bris. Inga frågor om den egna kroppen är för dumma eller för pinsamma där.

Att kroppen ändrar sig och känslorna far omkring kan få en att känna sig som en främling i sig själv ett tag. Men det är just ett tag, inte för alltid, och det är ett tecken på att allt fungerar som det ska, inte på att något är fel. Alla vuxna du känner har gått igenom det, även om ingen pratar så mycket om det. Var tålmodig och snäll mot dig själv under tiden, och fråga eller prata med någon när du undrar eller när det känns jobbigt. Du är inte konstig, och du är inte ensam, även när det känns rörigt.